Marschen till Märkäjärvi

I början av februari ansågs I. gruppen - en bataljon (cirka 1 500 man) förstärkt med artilleri och pansarvärn - vara redo för fronttjänstgöring. Förbandet skulle genom skidmarsch transporteras från Kemi till Rovaniemi och under marschen dels få övning samt ge ledningen erfarenhet. Från Rovaniemi skulle truppen sedan tågtransporteras till Kemijärvi där järnvägen slutade.

Under I. gruppens marsch var det avsikten att färdigorganisera en lika stor styrka (II. gruppen) och ytterligare en enhet - den III. gruppen - skulle följa i mitten av mars. Den I. gruppen, under befäl av överstelöjtnant Magnus Dyrssen, startade sin skidmarsch den 3 februari och tågtransporterades planenligt från Rovaniemi till Kemijärvi i mitten av månaden. Under marschen avslöjades brister i utrustningen och utbildningen och mer än hundra man avfördes som sjuka.

Några dagar senare transporterades II. gruppen (överstelöjtnant Viking Tamm) med tåg från Kemi till Kemijärvi och båda grupperna marscherade mot fronten. Härvid gick I. gruppen på landsvägen medan II. gruppen på kvällen den 24 februari startade marschen genom terrängen. Under natten sjönk temperaturen från omkring 20 minusgrader till minus 45 grader. Dessutom orienterade spårpatrullen fel och marschen blev 40 km i stället för planerade 28 km. Många enheter nådde inte fram till de i förväg utsedda bivackplatserna och måste slå läger i det fria. Truppen utsattes för stora påfrestningar och 85 man avpolleterades på grund av kylskador.

Avsikten var att avlösning av de finska trupperna vid Märkäjärvi skulle ske den 29 februari. Emellertid medförde händelseutvecklingen på Karelska näset en tidigareläggning till den 26 februari och två dagar senare hade den Svenska frivilligkåren helt övertagit försvarsställningen vid Märkäjärvi. Av de stridsvana finska förbanden kunde fem bataljoner och två batterier (således mer än Frivilligkårens egna styrka) frigöras och sättas in i de häftiga striderna på Näset.

Verksamhet

I och med att Frivilligkåren övertagit frontansvaret fanns det tre alternativ för dess taktiska uppträdande:

  • frontalt anfall mot den sovjetiska ställningen
  • kringgående rörelse med angrepp mot antingen högra eller vänstra flygeln
  • försvara/hålla Märkäjärviställningen

Det sistnämnda alternativet förkastades med hänvisning till psykologiska och moraliska skäl. Att anfalla direkt var emellertid för riskabelt - de ryska styrkorna vid Märkäjärvi var flera gånger starkare och deras ställningar var väl befästa. Erfarenheter under vinterkriget (bland annat från slaget vid Suomussalmi) hade visat att omfattning mot de vägbundna sovjetiska förbanden hade goda utsikter att lyckas. En avgörande fråga härvid var vilket terrängavsnitt som var mest lämpligt för en sådan rörelse och kårledningen satte omedelbart igång med att försöka utröna detta genom rekognosceringar.

Läget i finska Lappland den 13 mars 1940.

  FÖREGÅENDE

NÄSTA


Denna hemsida stöds av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening
Copyright Nicolas von Schmidt-Laussitz